French Impressionist Painter, 1848-1894 Gustave Caillebotte was born on August 19, 1848 to an upper-class Parisian family. His father, Martial Caillebotte (1799-1874), was the inheritor of the family textile industry and was also a judge at the Seine Tribunal de Commerce. Caillebotte father had been twice widowed before marrying Caillebotte mother, C??leste Daufresne (1819-1878), who had two more sons after Gustave, Rene (1851-1876) and Martial (1853-1910).  Related Paintings of Gustave Caillebotte :. | Fruit Displayed on a Stand | Voiliers au Mouillage sur la Seine | Canoeing | Self-Portrait | Seascape |
Related Artists:
Paul Barthel
painted Interieur mit geoffneter Vitrine in 1862 - 1933
FRANCIABIGIO
Italian High Renaissance Painter, 1484-1525 Italian painter. The son of a Milanese linen-weaver, he had completed his apprenticeship, in Florence, by 18 October 1504. His earliest documented works, for example a Piete (1506) for S Pancrazio, Florence, have not survived. According to Vasari, Franciabigio trained with Mariotto Albertinelli, in whose last work, the signed and dated Crucifixion (1506; Florence, Certosa del Galluzzo, Pin.), he painted the angels (Shearman). In December 1508 the names of Franciabigio and Andrea del Sarto, who sometime between autumn 1506 and 1509 set up a joint workshop, were entered in the registration book of the Arte de' Medici e Speziali, to which painters were required to belong. The Portrait of a Young Man (Paris, Louvre) dates from this period. The work, which was later enlarged, shows the subject half-length, leaning pensively against a balustrade, with strong areas of shadow around the eyes. This is the first in a series of male portraits typical of Franciabigio: the subjects, each of whom wears a hat, are mostly placed in front of a landscape, with their gaze fixed meditatively or piercingly on the onlooker. The religious works from this period, such as the Virgin and Child (1509; Rome, Pal. Barberini), also show a movement away from the style of Albertinelli and Raffaellino del Garbo and begin to reveal instead the influence of Leonardo, Michelangelo and, especially, Raphael. Yet Franciabigio's connection with Andrea del Sarto was the determining factor in his career. When in 1509 it was del Sarto who received the commission to complete the fresco cycle in the atrium of SS Annunziata, Florence, their relationship altered significantly.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.